onsdag 4 april 2012

Hot Shot Del Sju.




Dagen efter ringde jag Lotta men tyvärr fick jag inget svar fören på kvällen, den dagen var den näst värsta dagen i mitt liv. Fanns Hotte kvar eller var han såld?

Han var såld var svaret. Han hade åkt dagen innan mitt samtal. Jag dog kan jag meddela. Jag frågade varför hästen blivit såld och varför Lotta och Steen inte ringt mig som vi kom överens om? Hot Shot hade blivit såld för att Steen inte ridit så mycket utan haft en tjej som hjälpt honom med Hotte och för att Steen hittat en annan häst som var på väg att slaktas. Och anledningen till att dom inte ringt och frågat mig var att dom inte trodde jag var intresserad av Hotte längre pga att jag inte hälsat på. Ack vad fel dom hade, som jag skrev i tidigare inlägg var ju detta pga att jag mådde så dåligt dom gånger jag var och hälsade på honom. Han var ju min bebis och helt plötsligt var han inte det längre. Och sen var det ju också så att även om man skriver in i kontraktet att hästen skall gå tillbaka till den gamla ägaren så gäller inte detta ens om man drar det vidare till domstol pga att det handlar om ett levande ting och i detta fall en häst! Detta ska ni alla ha vetskap om!!!

Den enda information jag fick om vart Hotte fanns var att han stod någonstans i Bokskogen hos en tjej som hette Kristina. Gissa om jag vid flertalet gånger försökte hitta den där Kristina.
Dock utan resultat.

Jag hämtade mina grejer från Lotta och Steen. Fick se vad Steen bytat ut Hotte mot, en skimmel med det största huvudet jag någonsin skådat, ingen vacker häst men Steen var kär så det är väl bara att bjuda på den?! Jag sa till Lotta att om den nya ägaren hörde av sig och ville sälja Hotte kunde hon ge henne mitt nr för jag skulle köpa tillbaka min häst på ett eller annat sätt. Jag var också helt säker på att den stackare som köpt min fina men stirriga kille inte skulle klara av honom.. Och kan ni tänka Er jag fick rätt………

Efter 2 månader ringde Lotta mig och berättade att Kristina inte kunde behålla Hotte då hon hade problem med sina handleder och Hotte var nu till Salu. Jag fick Kristinas nr.
Jag ringde och sa mitt namn och frågade endast vad hon ville ha för hästen. Efteråt åkte jag till mina föräldrar och tackade nej till ett jobb i Ungern som jag egentligen hade tackat ja till.
När dom hörde varför förstod dom givetvis direkt att jag gjorde rätt. Jag hade inte varit ”hel” på dessa år jag varit ifrån min Hot Shot. Dom stöttade mig till etthundra %. Dom blev så glada att dom faktiskt gav mig en check på det belopp Kristina ville ha för Hotte.

Allt detta hände den 23 December så man kan nu i efterhand säga att jag fått Hotte 2 gånger i julklapp av mina älskade föräldrar.
TACK FÖR NI FINNS Å TACK FÖR ALLT NI GJORT FÖR MIG. ÄLSKAR ER!

Dagen efter åkte jag till Hyby i Klågerup (Bokskogen) och såg min älskade häst igen.
Gud vad jag hade saknat honom. Men gud vad ARG han var, inte alls den Hotte jag var van vid utan mer den Hotte han varit innan jag köpte honom första gången.

Men vad gjorde väl det, vi var ju snart ett igen.

7 kommentarer:

  1. Får gåshud när jag läser.
    Ser egentligen inte fram emot nästa, för jag vet vad som hände, men ändå...
    Kramar i massor
    Camilla

    SvaraRadera
  2. Champagnegården4 april 2012 kl. 18:54

    Det kommer lite längre fram än så och det kommer bli så jobbigt att skriva om det Men jag behöver verkligen göra detta. Tänk att det kan vara så jobbigt och svårt efter 6 År. Helt sjukt!
    Kram Camilla.
    Roligt att du följer mig på min färd med Hotte Historien.
    Tack!

    SvaraRadera
  3. En av orsakerna till att jag aldrig sålde min första älskade ponny utan lånade ut honom! (Alltså att inte kunna påverka framtiden) Men det gick inte så smärtfritt det heller! De hade haft honom i flera år o allt varit bra! Han tävlade till 23! Då fick tjejen en egen häst. Var dit vid jul (5 mil hemifrån)o han såg lite tunn ut, vilket jag påpekade...Trodde de tog till sej det! Några månader senare säjer en kompis till mej att han är mager som ett lik! Hon brukar överdriva, men ack nej inte denna gång! Talar om att jag hämtar honom i morron! Utan att ha stallplats! Hade med kompisens karl o våra 9-åringar när jag hämtade honom! Är fortfarande stolt att jag klarade av att hålla käften!Tjejerna fick inte kliva ur bilen.. Tjejen (19 år)vrålgrinade, mamman skrek alla okvädesord du kan o lite till hela tiden!!! Pappan sa inte så mycket! Han insåg nog varför jag hämtade ponnyn! En granne skällde som en bandhund! Jag skulle vara tacksam för allt M hade lärt honom! Ponnyn var den vinstrikaste i Dalarna ett år långt tidigare! Gick medelsvår hoppning o lätt A dressyr. Tävlade även terräng! M hade däremot lärt sej allt hon kunde av denna underbara ponny! Hade fått löfte att ha honom hos en annan kompis där vi hade äldsta dotterns ponny. Varnat henne om hur han såg ut, lovade ha täcke på honom i fall hon inte ville nån skulle se hur han såg ut! Hon hade trott jag överdrev, men när vi kom dit så gick hon runt honom o bara stirrade o nöp lite här o där...Huden klibbade fast...Man hade nog kunnat få ihop händerna, om man försökt, i ljumsken...Nånstans fanns tanken att det kanske var så att allt var slut, men innan jag tog bort honom ville jag se så det inte "bara" var brist på mat det berodde på! Vi ställde honom på fri tillgång på hö, som jag dränkte in med melass. Kraftfoder fick han en näve per gång till att börja med, ökades efter hand. På tre veckor så såg han mer normal ut! Reds för fullt igen av yngsta dottern! Var fräsch till 33!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å Fy vilken hemsk upplevelse.
      Stackars lilla häst.
      33 År skojar man inte bort det var en riktigt tuffing kan jag förstå ;-). Vilken tur att du bara lånade ut honom så du kunde hämta hem honom igen på det viset...
      Vilken tur han hade dig!

      Radera
  4. Ja, han var minst sagt en tuffing! En ponny som inte lämnade nån oberörd! Gick inte att inte älska honom! Han såg ut som han skulle käka upp en när man borstade, sadlade osv. Tänderna smällde vid sidan av en! Folk trodde inte jag var klok som lät min då ett åring stå under magen på honom o borsta...Men visste att om så nån slängt in en smällare hade han inte flyttat en hov förrän hon var borta! Snällare häst går inte att uppbringa, men idag skulle jag inte gå i närheten av nån som såg ut som han! Första gången jag red honom, han var 4:a och hade precis kommit till Ridhuset i Gbg, åkte av 2 gånger och ridläraren kom fram efteråt o sa -Den vill du aldrig mer ha,va? Å jag bara himlade med ögonen o suckade Joooooooo, han är så go! Hon undrade nog många gånger om jag var riktigt klok! Varje hoppträning började med att jag åkte av hela första halvåret! En tävling fick hon och Lasse Parmler leda oss ända fram till framhoppnings hindret o släppa just när han hoppade av! Sen direkt in på banan o nollade i hundranitti! Ena dan gick han "vackert på tygeln" nästa så var näsan i vädret, fanns inte en chans att locka fram en dressyrponny! Han gick på lektion i drygt 5 år innan jag köpte honom, många många fick känna på sågspånet! :-)

    SvaraRadera
  5. Vilken tur att han kom hem till dig igen,( även om det sedan slutade så ledsamt). Tycker du verkar vara en stark person, och med fin känsla för hästar. /Jonna

    SvaraRadera