Hot Shot Del Nio

När jag kom dagen efter var han tillbaka som min älskade Hotte och den häst jag en gång hade och han gjorde aldrig om någonsin något liknande mot vare sig mig eller någon annan igen. Min häst hade kommit Tillbaka….

Här efter hände det massor. Nu var det Hotte och jag igen men denna gången var det kravlöst. Jag visste att jag inte klarade av att tävla endast för att jag blir så jäkla nervös och med en häst som Hot Shot som upptog 90% av vad jag kände blev det givetvis katastrof. Så den delen la vi på hyllan. Däremot älskar jag att träna, kanske inte för hästen skull utan mest för min egen skull för i slutändan så är ju verkligheten inte svårare än att om jag gjorde rätt så gjorde även Hotte rätt. Och nu pratar jag inte om honom som unghäst utan som den 13 åring som jag köpt tillbaka.

Vi tränade tömkörning för Marie Kahrle och dressyr för… Hmmm kommer inte ihåg, men någon det var ;-) och hoppning för den kompis som ville stötta mig igenom det värsta jag visste men samtidigt det roligaste jag visste. Hottes fel faktiskt så mycket han slängde av mig när jag hoppade in honom, gissa om jag blev osäker på hoppningen? Å jäklar vad vi bjöd upp på många skratt för våra vänner så tokiga var vi. Jag som hoppas 140 i mina yngre år vågade knappt hoppa 1 meter längre… Jag minns speciellt en gång när jag, Camilla och ZaZa & Hotte skulle hoppa, det var en Lördag. Camilla hade satt upp en studs på tre hinder och en oxer om jag inte minns fel. Gick hur bra som helst tills jag kom på att hon smöghöjde alla hindren och ni kan ju bara ana vad som hände… Jag dök på näsan rakt ner i skiten å Hotte ni tror väl inte han försökte hjälpa mig? Nädå när han kände att ”kärringen” hängde lös så fick han en väldigt lllååååånnnnggggg hals i riktning rakt ner i gruset… Jag gled ner för hela hans hals gapskrattandes medan Camilla och Linda skrek räta upp dig Jessica, räta upp dig, även dom gapskrattandes kan jag inflika, hahahahaha, måste ha varit en syn för gudarna!