fredag 9 mars 2012

Reprissssssssssssssss ♥


Tänkte att det kanske var på tiden att jag skriver lite om mig själv?
Och hur jag kom in på detta med hästar.
Jessica heter jag och är 37 år.
Första gången jag satt på en häst var jag 9 månader, sedan dess har det
varit kört som min kära far säger =-).
Pga av ointresserade föräldrar satta dom mig på ridskola så fort det bara gick för att få bukt på mitt tjatande om hästar och andra djur.
Lomma ridklubb var första ridskolan jag gick på.
Här red jag i rätt många år men efter en ”olycka” som min kära mor blev vittne till, jag ledde en liten tjej när hon red sin lektion när en häst längre bak i ledet fick fnatt och skenade iväg, slutade med att den bokstavligt talat sprang över mig vilket resulterade i att mor min trodde jag blivit krossad och därmed dödad… Men Icke jag reste mig upp och haltade vidare med den stackars lilla tösen som var vettskrämd då detta var någon av dom första lektioner som hon red, tror faktiskt aldrig jag såg tösen på klubben igen. Jag kan erkänna att jag hade sjuk ont och var alldeles blåsvart över hela ryggen. Men det som inte dödar härdar, Inte Sant? Hahaha.
Nästa ridklubb jag gick på var i Löddeköpinge. Här red jag ända tills jag i princip blev utslängd för att jag var för duktig för grupperna dom hade där. Jag fick till och med vara med i vuxengrupperna men red skiten av dom också till sist, hahaha.
När jag gick i sjätte klass var jag ute en rast och fick syn på två tjejer som red på två stora fina hästar. Efter dagens lektioner tog jag hojen och cyklade runt i typ hela Bjärred för att leta reda på dessa hästar. Jag hittade dem givetvis, envis som synden har jag ju alltid varit =-). Tyvärr var det ingen hemma så jag for hem och skrev ett brev som jag cyklade tillbaka med och la i deras brevlåda där jag skrev att jag väldigt gärna ville hjälpa dom med deras hästar. Efter 1 vecka utan svar glömde jag av dessa hästar och deras ägare.
3 veckor senare ringer dock telefonen och en dam vid namn Ragnhild Rydholm berättar att hon hittat mitt brev i en gammal brevlåda som dom egentligen inte använde längre. Ragnhild ville att jag skulle komma och hälsa på henne och visa vad jag gick för. Hos Ragnhild var jag i många år och jag lärde mig fantastiskt mycket. Hennes dotter Karin tävlade deras hästar så vi for runt på tävlingar varje helg och på vardagarna blev det mycket träningar som vi åkte till. Ragnhild födde upp många av sina egna hästar eller så köpte hon dem väldigt unga så det blev mycket unghästhantering. När jag slutade hos Ragnhild så tog jag några hästar på in och till ridning men när jag började på Lantbruksskolan i Skurup blev det automatiskt ett litet uppehåll med hästeriet, inte helt dock för så fort jag kom över en häst så red jag den gladeligen vare sig den var snäll eller en riktig buse =-). När jag gick andra året på ”lantan”
Skulle en god vän till mig köpa häst och frågade mig om jag kunde följa med som stöd och råd. Det slutade med att vi kom tillbaka med två hästar hem. Tuttan med sitt fina sto och jag med odöpta Hot Shot 2 år… Äventyret med Hot Shot kommer i ett senare inlägg annars tar aldrig detta inlägget slut ;-). Så fort jag var klar med plugget köpte jag min första hund Daisy, hon var en blandras mellan Schäfer och Golden. Dom 3 musketörerna, jag, Hotte och Daisy. Vi gjorde i princip allt tillsammans och Hotte & Daisy älskade varandra. När Hotte omkom 16 år gammal hade jag två val kände jag. Valen var att köpa en ny häst snabbt eller sluta helt.
Ni vet vilket val jag gjorde =-)
Idag lever jag för Aveln som faktiskt har varit en dröm sedan jag var liten.
Jag har 9 underbara hästar, 3 underbara hundar och 5 lika underbara katter. Dessutom har jag 2 fantastiskt söta Lejonkaniner (barndoms dröm att få ha kanin men pga av mors allergi blev det aldrig så).
Jag är gift med väldens bästa man som när han träffade mig inte alls var intresserad av hästar men som idag utan problem klarar av dom alldeles själv om det skulle behövas. Tack för du finna min fina Prins.
Och det bästa av allt är ju såklart Mio, min älskade Son som jag älskar djupt. Utan dig hade jag inte varit hel. Älskar Dig mitt Hjärta.

Om det är något mer ni vill veta eller är nyfikna på så är det bara till att lägga en kommentar.

Tack för Ni finns min Kära Läsare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar