måndag 24 september 2012

Håll dig på replängds avstånd när du passerar mig

I förrgår dog en häst och dess ryttare skadades svårt när de blev påkörda av en vit Fiat Punto. Det här hände i närheten av Telford i Storbritannien, men det kunde lika gärna ha varit i Sverige. Det hade lika gärna kunnat vara du. Det hade lika gärna kunnat vara jag.
Många bilister är hjälpsamma och saktar ner när de möter oss ryttare, men genom åren har jag sett döden i vitögat mer än en gång när jag har befunnit mig på vägen med min häst. Och tro mig, det finns betydligt trevligare sätt att få en adrenalinkick.
Först och främst vill jag klargöra för alla bilister att jag vill rida på trafikerade vägar lika gärna som ni vill ha mig där. Det vill säga inte särskilt gärna. Men ibland måste jag. Förutom att det vore urtrist, skulle det vara djurplågeri att bara rida i ridhuset sju gånger i veckan. Att rida på trafikerad väg är oftast enda sättet att ta sig till mer ridvänliga ställen.
En före detta kollega till mig sa, apropå hästar i trafiken, att “man förutsätter ju att de hästar man möter i trafiken är trafiksäkra”. Mitt svar till henne och till alla andra som har lika mycket vett: “Hur får man hästen trafiksäker? Genom att träna i ridhuset? Eller kanske genom att läsa en bok för den?” Nej, så klart genom att öva. Först på “säkra” platser och så småningom i trafiken. Gärna med en äldre, lugn hästkompis. Jag försöker träna min häst att hantera olika situationer, men inte ens den mest vältränade häst tycker att det är speciellt trevligt att någon kör upp i svansen på den och tutar.
Här kommer lite basic hästkunskap för dummies.
Tro det eller ej, men hästen har en ganska liten hjärna och trots att den har varit domestiserad i flera tusen år styrs den av fyra instinkter som alla börjar på F:
  • Flock
  • Flykt
  • Föda
  • Fortplantning
Det är därför du inte ska försöka köra igenom en lucka mellan hästar om du exempelvis möter en ridgrupp ute och rider. Risken är att du och din bil blir översprungna av de hästar som inte ser sin flock. Det är också därför det kan hända så våldsamt läskiga grejer när hästen blir skrämd. Den flyr helt enkelt i blind panik. Du vill inte köra på en häst. Det blir våldsamt fula repor i lacken. Både på bilen och troligtvis även på dig.
Vad blir då hästen rädd av? Det är egentligen bara två saker: allt som rör sig och allt som inte rör sig. Ganska lätt att komma ihåg, eller hur?
Du ska veta att vi ryttare hör dig på ganska långt avstånd där du kommer i din bil. Du ska också veta att vi gör vad vi kan då för att underlätta omkörningen eller mötet både för dig, för våra hästar och för oss själva. Kan vi, försöker vi ta oss åt sidan. Men det går inte alltid. Antingen för att du kör så snabbt att vi inte hinner eller för att situationen och vägen inte tillåter.
Det här kan du göra nästa gång du möter mig och min häst i trafiken:
1. Vad du än gör, låt bli tutan och helljuset. Jag både hör och ser dig, men jag kanske har händerna fulla med att lugna min häst.
2. Försök söka ögonkontakt med mig. Då kan vi gemensamt verka för att det inte blir någon jobbig situation.
3. Kör du för fort kan vi inte få någon ögonkontakt, så det går ju bort.
4. Om jag viftar med ena handen upp och ner betyder det INTE att du ska köra snabbare. Det betyder att du ska sakta ner eller helst stanna.
5. Se till att det är gott om utrymme mellan dig och mig. För att citera Ronja Rövardotter: “Håll dig på replängds avstånd”.
6. Vet du om att du har gnisslande bromsar, skramlande släpkärra eller något annat som låter på ditt fordon, försök stanna en bit ifrån mig.
7. Även om du har ett tyst fordon kan hästen bli rädd för något helt annat. Du kommer väl ihåg “allt som rör sig och allt som inte rör sig”?
8. Passera mig som om min häst inte hade någon ryttare, som om det vore en vild älg. (Av någon anledning verkar en del bilister tycka att det är helt okej att köra förbi mig och min häst i 90 knyck, men kommer en älg stannar man.)
Det var väl inte så svårt? Om du kommer ihåg att passera mig och min häst med hänsyn lovar jag att göra allt jag kan för att underlätta vårt möte i trafiken. Jag lovar att ha reflexer och lampor så att du ser mig och jag lovar att hålla mig så långt ut åt sidan jag kan, så att vårt möte inte behöver leda till bucklor, vare sig i din bil eller på min häst.

Hur var det då med olyckan i Storbritannien? Den kan du läsa mer om i Horse & Hound. Där kan du bland annat läsa att tillståndet är kritiskt för föraren av Fiat Punton och att det har stabiliserats något för ryttaren. Det kunde ha varit du. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit min häst.

Hämtat från:  horseworldofcarro.wordpress

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Så jävla irriterande med bilister som inte visar hänsyn!

    SvaraRadera
  2. Så sant så sant! När jag var ridlärare och ute med en grupp ungar så var vi nästan vid stallet, hade gått förbi den varningsskylt för ryttare som satt uppe, det kommer en bil bakom och tutar! Jag vänder mej om, ser väl inte direkt glad ut! De stannar och k-rringen som satt på passagerarsidan kliver ur o börjar skälla PÅ MEJ!Jag försökte få henne att lyssna på mej om hur fullständigt vansinnigt det var att tuta alldeles bakom en häst o framförallt en med ett barn på! Visade på skyltarna och att de skulle ta hänsyn till oss..men ack nej, kom ingen vart. Hon skulle tuta varenda gång hon såg en häst! Vad säjer man! Jag talade om att hon då riskerade barnets liv! Men det var ju hennes sak att leva med det då! Kan lugnt säja att jag var något förbannad! Vi var ibland tvungna att gå över en bro över Dalälven som var smal och bara trafik från ett håll åt gången vilket reglerades med trafikljus, man skrittade ju över för att inte skrämma hästarna och då hann vi inte över innan de fick grönt från andra hållet, dröm om min förvåning första gången jag gick där med en grupp och bilarna som fick grönt började köra...Jag ställde mej i vägen och fick gruppen att gå tre i bredd! Nej, jag var inte populär! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spelar ingen roll hur populär du vart, du handlade helt RÄTT!
      Idioter som säger annat...

      Radera