onsdag 7 november 2012

Att leva med en dödlig sjukdom


Det är inte många gånger jag rekommenderar någon blogg här. Men det finns en blogg som jag själv blivit rekommenderad som jag fastnade för/i direkt. Den både rör och berör och alla Ni som har ett hjärta, Läs den!

 Bloggen handlar om Kristian Gidlund som besegrade cancern men nu fått tillbaka den med råge. Denna gången finns det inget lyckligt slut på Kristians historia. Ovissheten om hur länge han har kvar måste på något sett vara det mest skrämmande åtminstone hade jag tyckt det. Kristian berättar med inlevelse om sin kamp att överleva så länge det bara går. Han öppnar sitt hjärta för alla som vill veta hur det är att leva med en dödlig sjukdom. Han skriver lite om förhoppningen om vad som skall hända efter att döden besegrat honom. Finns det något efter döden? En fråga många ställer sig kan jag tänka och som tyvärr ingen får svar på fören det är dax att lämna jordelivet själv. Han skriver om mycket privata saker såsom tankar och känslor  som ingen annan skulle gjort. Detta gör att man efter att ha läst hans blogg också har blivit hans "vän" och vill göra något för honom, hjälpa honom och ge honom energi så han är stark länge och kan få bli många år äldre. Kristian är endast 29 år gammal men som han själv skriver har han haft ett rikt liv och hunnit med mycket. 29 år är ingen ålder, livet har ju precis börjat! Han skriver också om hans längtan efter egna barn vilket han är fullt medveten om att han aldrig kommer få. Han har skrivit ett brev i sin blogg som är tillägnad hans ofödda barn detta brev fick mig att inse att vilken jäkla tur jag har som har fått världens underbaraste och bästa barn själv. Han fick mig att inse hel del, som jag inte kommer gå in på här och nu, men som jag kommer bära med mig länge.  För det Tackar Jag Dig Kristian.

Det finns så otroligt mycket i livet som är alldeles fantastiskt och underbart, var rädd om dom stunderna och bär med dig dom för du vet aldrig när livet tar slut.

Till Kristian vill jag bara säga om du mot förmodan skulle läsa detta: Ta hand om dig och Lev så in i.... den tid du har kvar , visa döden att han fått en kämpe att duellera med som heter duga och att matchen ni går inte kommer bli en lätt match för "honom"!  Jag tänker inte ge dig några råd på hur du kan bekämpa din sjukdom, det är så många andra som gör det, för det vet du bäst själv om du lyssnar på ditt inre. Men jag lovar att jag (med så många andra) ska skicka ren, stark och frisk energi till dig varje dag så du kan leva många år till! Den dagen livet inte är värt att leva längre kommer jag tänka på dig som den kämpe jag upplever dig i din blogg. Han som såg till att döden fick sig en riktigt tuff motståndare!

Kristians blogg hittar ni här: http://ikroppenmin.blogspot.se/

8 kommentarer:

  1. Har tidigare läst hans blogg och just inlägget till hans ofödda barn. Tårarna bara rullade ner från kinden.

    Gillar "visa döden att att han fått en kämpe att duellera". Detta ska jag ta med mig... kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det Låtta för det tänker jag själv ta med mig! Massor med kramar söta du =-)

      Radera
  2. Förstod att du skulle bli fast! Inte illa skrivet själv! Men Kristians nivå är det nog inte många som når upp till! Å skrivandet verkar vara så naturligt för honom! Hans livlina...

    SvaraRadera
  3. Tack snälla du =-) Målet var dock ej att komma upp till Kristians nivå (Tror inte många gör det, måste väl vara medfött antar jag. Önskar dock att jag kunna skriva som honom för hans texter är så trollbundna, man kan inte sluta läsa, vill bara läsa mer och mer vilket är ganska skrämmande med tanke på orsaken han har bloggen) utan endast för att få ut det som kom från mitt hjärta. Ibland glöder fingrarna så då är det bara till att släppa dom lösa! ;-).
    Ja det är verkligen en blogg som är svår att släppa. Nu är jag fast och kommer så vara till det sista inlägget. Jag undrar verkligen vart han får styrkan ifrån att skriva om sitt eget slut på livet.

    SvaraRadera
  4. Som han säjer så har hans mamma antytt att han haft ett livstempo som om han anat att tiden inte var oändlig! Eller ja det vet vi väl alla, men vi flesta lever med att det kommer en morrondag då vi kan göra det o det! Och han har upplevt mer än vad vi flesta med betydligt längre liv kommer att göra! Spelningar utomlands inför många tusens fans, att resa som han gjort det får vi "normala" inte göra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä det är sant med 29 är ändå ingen ålder då dörren skall knacka på ens dörr. Det ska bli både spännande och rysligt att följa honom i hans blogg. Tack så mycket för du rekommenderade den till mig, hur hemsk det än är så är jag fast!

      Radera
  5. Vad har du för dörrar som knackar på varanndra? :-) :-) Jo då jag fattar! ;-) Jag hoppas han har någon som kommer att gå in o göra ett sista inlägg eller lägga in hans farväl! Det är bara att hoppas att det dröööjer väääääligt lääääääänge!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha DÖDEN knackar på hans dörr... Så går det när man lagar middag och försöker ta hand om sin son ;-)

      Radera