Vem kan det vara om inte självaste Tomten. Äntligen ...Eller kanske inte... Mio blev skit rädd Stackars unge. Gick dock över så pass så han vågade ta emot Julklapparna som stackars gamla Tomtefar slitigt runt på =-)
Den var lika god som vi förväntade oss. Julbord hemma är väl alltid lite extra dels för att man gör det mesta själv och dels för att man gör det man tycker mest om... Bäst så så alla blir nöjda och glada ;-) Gott var det i alla fall och vi åt så vi var tvungna att ta en timmes vila innan det var dax för Kalle Anka kl 15.00 - För det kan man ju bara inte missa ;-)
Givetvis skall mina älskade hästatroll också få njuta av Julen så när maten var väl förbered tog jag hand om stallet. Mannen körde ut nu hösilage till stona. Olympic passade på att rymma lite smått lagom, jätte roligt tills hon kom på att hon faktiskt var utanför alla våra hagar. Mycket otäck blev det så hon sprang sonika in i hagen igen, dock inte hennes egen men vad gör väl det, matte kunde slappna av igen ;-). Eller rättare sagt både matte och Olympic kunde slappna av igen, hon dök rakt ner i grimman och sa med sina stora snäll kloka ögon - mamma nu går vi hem till bebis igen va... Ok?! Sagt och gjort alla blide nöjda och belåtna. När jag ändå var ute hos mina älskade sto & föl passade jag på att strö upp ordentligt till dom. Mys ska det vara och alla ska må bäst det är bara så det ska vara här på gården =-)
När Mio satt och mös med sitt funna godis började jag fixa det sista för vår jullunch det vill säga steka prinskorvar, koka ägg, fixa janson, värma sparribs, grönkål och köttbullar och givetvis hacka lök, koka potatis till sillen mm mm...
Vi började Vår Julafton med att "Tomten" hade varit och hängt in lite olika strumpor i vår hus med olika små gåvor. En hade dessutom fyllts med godis - Vilken lycka för en kille på 2,5 år att "slippa" äta frukost utan bara få njuta av en massa godis. I resten av julstrumporna fanns det givetvis en massa små paket. Gissa om Lillgrabbens dag var räddad ;-)